Viktig information innan du parar din Chihuahua

Vad spännande att du planerar att avla på din hund.

När du gör det tar du steget in i hunduppfödarnas gemenskap där du får tusentals nya kollegor. Att ha valpar är givande och roligt, men kan också innebära tårar, oro och svaga valpar som kräver tillsyn dygnet runt.

När du blir uppfödare tar du på dig ett stort ansvar för valparna, valpköparna och rasens framtid. Här kommer därför en liten ”tänk på detta-lista” för dig som tänkt ge dig in i den oändliga världen av chihuahuaavel.

Från och med den 1/1 2009 måste enligt Svenska Kennelklubben (SKK) alla chihuahuor, tikar som hanhundar, vara officiellt knäledsundersökta innan parning. Undersökningen måste vara utförd av en specialist på hundens sjukdomar och en särskild blankett måste fyllas i för att undersökningen ska vara giltig. Observera att hunden måste vara minst 12 månader gammal för denna undersökning. Se nedan för utförligare information.

Enligt svensk lag får en tik aldrig paras innan 18 månaders ålder. Någon lagstadgad lägsta ålder för hanhundar finns inte, men 12 månader är den lägsta åldern för den obligatoriska knäledsundersökningen.

Om en tik får två valpkullar inom 12 månader ska tiken sedan ges minst 12 månaders vila före nästa valpning.

Om oturen är framme och tiken måste kejsarsnittas, överväg då noga om det är värt risken att para henne igen senare. Efter två kejsarsnitt måste en tik tas ur avel.

Innan du väljer att avla är det mycket viktigt att du läser igenom och funderar kring rasstandarden, Chihuahuacirkelns avelspolicy, RAS-dokument (rasspecifika avelsstrategier) samt rekommendationer. Du hittar allt detta här på Chihuahuacirkelns hemsida.

Mer information:
Svenska Kennelklubbens informationssida inför första kullen samlar en mängd nyttig och nödvändig information http://www.skk.se/uppfodning/avel-och-uppfodning/infor-din-forsta-valpkull-/

Guide för nya uppfödare

Att föda upp valpar är ansvarsfullt. Det innebär mycket arbete och förlorad nattsömn. Du ansvarar för valparnas eventuellt dolda fel i tre år. Det kan bli kostsamt, valpningar kan gå på tok, valpar kan förbli osålda länge. Om du ändå inte är avskräckt vill vi välkomna dig till en mycket intressant och stimulerande värld, där ingen blir riktigt fullärd.

Lyssna på andra uppfödare! Fråga så mycket du kan, på utställningar men ännu hellre på uppfödarträffar. Man lär sig oerhört mycket av garvade uppfödare även om man inte har samma ras. Naturligtvis ska du också prata med din egen hunds uppfödare som kan din hunds linjer bäst. Kunskap i genetik/avelslära är ett måste. Innan en tik paras ska man vara väl förtrogen med de rekommendationer som rasklubben förordar för avelsdjur. Man får aldrig glömma att hur vi bedriver vår avel idag är nästa generations avelsmaterial. Gör aldrig en parning som inte tillför rasen något, det är en bred avelsbas som vi ska sträva efter om rasen skall utvecklas. Så kallad matadoravel tillför inte rasen något, även att i kull efter kull använda sig av samma avelsdjur är ur avelssynpunkt helt bortkastat för rasen.

Läs allt du kan! SKK har en utmärkt bokserie om hunduppfödning som du köpa genom SKK:s shop. Böcker om genetik finns bl a av Per-Erik Sundgren. Det är av yttersta vikt att du är väl förtrogen med rasstandarden för rasen. Svenska Kennelklubbens Uppfödarutbildning vänder sig till såväl erfarna som blivande uppfödare. Utbildningen är uppdelad i olika ämneskurser såsom anatomi, genetik, juridik, utfodring och valpning. Att gå denna kurs ger en utmärkt start för dig som uppfödare. Denna utbildning grundar sig på bokserien om hunduppfödning som SKK ger ut.

Oavsett om din tik köptes till sällskap eller från början var avsedd till avel bör du nu granska henne kritiskt. Vad finns det för hundar i hennes stamtavla? Är de rastypiska och sunda? Har de nedärvt goda egenskapar både exteriört och mentalt till sin avkomma? Tänk på att när du parar en hund så är det inte bara den enskilda individens gener utan även dess släktingars gener som du för vidare. Är hon bra mentalt? Hälften av valpens arvsanlag kommer från mamman men hon präglar därutöver valpen genom att hon fostrar den. Det är inte rastypiskt att vara aggressiv eller rädd.

Är hon frisk? Be veterinären kolla detta. Hon måste ha fasta knän (ev. patella luxation undersöks av veterinär som genomgått Jordbruksverkets utbildning i hundens och kattens sjukdomar) och ett brett bäcken samt en stabil benstomme. Tiken bör vara sunt konstruerad och stabil i kroppen. En liten och klen tik får oftare förlösas med kejsarsnitt. Därmed inte sagt att en större tik inte löper risk för kejsarsnitt. Födelsevikter på valparna, bäckenets form och storlek, kroppsbyggnad och gener har stor betydelse i om en tik är en bra avelstik eller inte.

En rekommendation är att tiken väger runt 2 kg, gärna mer men inte att förglömma att en chihuahua som väger över 3 kg är diskvalificerande enligt rasstandarden. Är hon sund och typisk för rasen, har hon ett enligt standarden godkänt bett, dvs saxbett eller tångbett? En objektiv bedömning får du på en utställning. Ställ ut henne minst ett par, tre gånger. Domaren gör sin bedömning med utgångspunkt från rasstandarden, men är inte mer än människa. Hans värdering är subjektiv. Om du inte förstår kritiklappen, fråga andra uppfödare! Får du inte svar runt ringen, fråga ringsekreteraren när denne har tid.

Låna en så bra hanhund du kan. Han ska också ha en bra mentalitet, vara frisk och rastypisk. Även om man helst ser att hanen är välmeriterad på utställning så får man inte glömma att det finns många bra hanar som inte ses i utställningsringen. Intressera dig för linjer och håll utkik efter en hane som du tror kan komplettera din tik både linjemässigt och exteriört. Hanen får naturligtvis gärna ha visat framfötterna på utställningar och vara champion eller ha fått ck (certifikatkvalitet) på utställning men bind inte upp dig vid titlar. Glöm inte att utställningar är till för att bedömma avelsresultat och inte vilken hund som kommer ge bäst avkomma även om det oftast går hand i hand. Dessutom ska han komplettera tiken d.v.s. inte ha samma brister. Observera att båda avelsdjuren, både tik och hanhund, måste vara knäledsundersökta av veterinär innan parning.

All avel handlar om balans. Den perfekta hunden är en utopi, men något att sträva efter. Om du har en egen hane som du anser kompletterar din tik bra så lås inte upp dig enbart vid honom. Se även till att variera och testa andra kombinationer också. Inavelsgraden på Chihuahua bör hållas så låg som möjligt. Chihuahua har en avelsbas som är mycket större än den som fram till nuläge utnyttjats. Inavelsgraden för en planerad kull bör inte överstiga 6,25% (kusinparning) önskvärd nivå är 2,5%. Hjälp med inavelsberäkning på enskilda kullar fås genom att använda SKK Avelsdata.

En lyckad valpning är en underbar erfarenhet. Men som uppfödare måste man också vara realistisk. Det kan gå på tok. Man kan bli tvungen att avliva defekta eller svaga valpar. Har man otur kan även tiken dö till följd av svåra komplikationer eller eklampsi (kalkbrist). Som uppfödare måste man också kunna omplacera vuxna, älskade hundar om de visar sig mindre lämpade för avel, om man känner att man inte har tid för dem. Det är bra att kunna inse att en hund kan ha det minst lika bra hos någon annan som hos en själv.

Valparna är naturligtvis ljuvliga. Var mycket kritisk när du sparar för fortsatt avel. Försök fortfarande undvika att spara hanhund om du egentligen bestämt dig för att enbart satsa på tikar. Det är ganska osannolikt att valpen kommer att nå toppklass som vuxen. Spar den plats du har till goda tikar och försök variera genom att låna så högklassiga hanhundar som möjligt. Glöm inte att en chihuahua normalt lever i 10-15 år, det kan bli trångt, jobbigt och otrivsamt om du sparar för mycket, både för dig, familjen och hundarna. Om man gärna vill spara en valp men anser att man inte har tid och plats för en till hund i hemmet så är fodervärtsavtal en god lösning att fundera över.

Dolda anlag finns det gott om. När resultatet inte blir som du vill, skyll inte ifrån dig. Varken på en uppfödarkollega eller dennes hanhund. Genetiken är lurig. Uppdykande ”fel” finns inte sällan som dolda anlag hos båda föräldradjuren. Kom ihåg, att om du gör dig osams med en kollega så är den och hennes/hans vänner kanske för evigt förlorade samarbetspartners. Det kan kosta betydligt mer än det smakar. Ta hellre bekymmer som en ny erfarenhet. Det blir många sådana, både positiva och negativa – det hör till.

Sträva framåt. Som hunduppfödare bör du vara uthållig, ha en god ekonomi och gott om tid. Du bör ha tålamod, kunskap, ett stort intresse och iver att lära dig mer. Sök gärna nya lösningar, förankra bakåt men se framåt! Det är lätt att hundarna tar upp hela din tillvaro. Tänk på att det är nyttigt och stimulerande med andra intressen vid sidan om. Men glöm inte heller att hela familjens vardag kommer att kretsa kring ”hunderiet” vare sig de vill eller ej.

Välkommen som uppfödare!